En ruta i taget

I juni skickade jag ut en en förfrågan på Facebook om någon ville ha något virkat då jag hade idétorka och behövde ett projekt. Jag har gjort så några gånger förut och brukar få napp på lite småsaker som folk vill ha. Den här gången blev dock beställningen av det något större slaget. 

En före detta granne hade garn liggande som hon önskade få förvandlat till en klassisk mormorsrute-filt. Sagt och gjort, hon lämnade garnet, jag gick på semester och började virka... och virka... och virka... och virka... och... ja, ni fattar. Hela campingsemestern på två veckor i Landskrona tillbringades till stor del med att få till den ena rutan efter den andra vilket även resten av semestern hemma gjorde. Även efter att jag gått tillbaka till jobbet virkade jag på kvällar och helger. Mot slutet av augusti fick den då nästan klara filten följa med en helg till i husvagnen då vi åkte till Gränna. Väl hemma igen var det bara frågan om några få dagar så var den färdig. 

Jag tror aldrig jag känt mig så nöjd över något jag virkat tidigare. En vacker dag ska jag göra en till mig själv... men det lär nog dröja.

Rutor, rutor, rutor.

Möt filten Rut.